I familjens sköte

11 augusti

Så var det dags! Dottern skulle fylla jämnt. Hela trettio bast! Trettio år sedan vi åkte in till BB med hustrun, där dotter nummer två föddes med navelsträngen runt halsen. Det var dramatiskt men tack vare kunniga barnmorskor (heter det så?), och läkare löste det sig till det bästa. Och nu är hon redan tretti.
Shit va åren går fort nuförtiden. 

Förberedelserna har pågått flera månader, inbjudningar är utskickade, mat inköpt och drickbart hade införskaffats i Flensburg. Ett gigantiskt tält lånades in från en kollega till Otto och två andra popup-tält lånades från hustruns syster. Aktiviteter är inplanerade, kattpassning ordnad, logistiken fixad och bensin ifylld i flottan av bilar som ska frakta alla gästerna.

När vi anlände dagen innan kalaset öste regnet ned och vindbyar på stormstyrka piskade träden som böjde sig mot marken. Grenar rasade ned och gräset mättades på väta. Vi kikade ut och såg på varandra.  
”Vi kanske ska sätta upp tält och sånt imorgon?”
Svaret kom utan tvekan:
”Bra idé”

Och som jag berättade i förra inlägget lurade yngsta dottern med mig ut på fiske och sedan blev det pizza och Rappakalja istället, där uttrycket ”jordnötssmör på ….” utlöste skrattkramper.

På den stora dagen var det mulet men regnet höll sig i alla fall borta medan vinden dock fortsatt blåste orkanstyrka. 

Tillsammans satte vi upp alla av tälten, bar in bord och stolar, monterade upp belysning, stormsäkrade tälten och plockade fram all mat. Alla sprang fram och tillbaka, handräckte, spikade skruvade, hjälpte till och plockade undan.
Mitt i allt ställer jag ned bänken jag bär på och bara ser mig omkring. Hjärtat sväller av lycka och kärlek. Hela min stora utökade familj jobbar tillsammans, stöttar varandra, skrattar och njuter av varandras sällskap. Och inte bara mina barn, utan även deras respektive, våra barnbarn, hustruns syster, hustruns väninna, min gamla mor och hennes väninna. Alla är vi här och jobbar mot ett gemensamt mål. Tycker det är kul att fixa ett kalas, en upplevelse för någon, ett minne att bevara för livet. På något sätt ligger detta oss alla nära hjärtat, vi i familjen. Vi tycker alla om att skapa gemenskap, goda minnen och lyckliga stunder.

Jag är så tacksam över att få vara en del av min familj. Att dela detta med er är underbart.

En mindre rolig del var alla myggen som surrade runt oss alla hela dagen och kvällen, men barnen ordnade en mystisk symbol som skulle hålla resten av myggen borta. En varning att kommer de för nära så blir det platt fall!

Sedan började festen, och vi åt, drack, sjöng, spelade quiz och pratade, umgicks och hade kul.

Nu är vi åter hemma i Uppsala mätta på minnen och faktiskt rätt slut. Hustrun har sin vana trogen fotograferat kvällshimlen. Spektakulärt!

Vill du läsa mera? Kolla in min webshop!