På språng på spång

9 augusti

Hustrun såg lite trött ut i morse vilket inte är  så konstigt. Hon har ju varit uppe hela kvällen och halva natten och bakat kakor, mjuka som hårda.  Hon behöver lite uppmuntran och en energiboost. Tyvärr finns det ingen shopping i närheten och plånboken är rätt tom så jag fick göra på det gamla hederliga sättet:

… en kärleksfrukost med ägg, kaffe och macka  samt ett hjärta på papper och ett hjärta gjort av tomater. Hon fick allt lite fart i lederna och färg på kinderna efteråt.

När vi skulle åka så ser jag en parkeringsbot på vindrutan. Jag hade missat att sätta på parkeringen under en timme och då hade parkeringskonstaplarna varit där och lappat.
”J**a skit”, tänkte jag först och svor en massa meningslösa ord. Därefter framförde jag med väsande röst ännu en lång rad med mycket värre ord, stampade med foten i marken och viftade lite fånigt med armen. Sedan kände jag mig lite bättre. Svordomar är bra att ha ibland. Min favorit är arabisk:
”Må ditt skägg växa inåt och kväva dig!”
Man kan riktigt känna hur förbannad någon är om de slänger ur sig en sådan fras.
När. det gäller p-nissar och p-lisor gör de ett fantastiskt och otacksamt jobb att hålla ordning på parkeringar, gator och torg. Om vi inte hade dem skulle det vara kaos och bilar stå parkerade överallt. Jag bet därför i det medelsura äpplet och betalade.

Idag har vi åkt till Sally för att förbereda för det stora kalaset med 40 personer imorgon. Väl på plats lurade dock yngsta dottern iväg mig på fiske. Igen. Jag är så lättlurad.
Vi hamnade mitt i skogen och fick gå på smala träplankor som svajade och sjönk ned under vattenytan när man gick på dem. Det kändes som vi var på patrull någonstans. Exempelvis i Vietnam. 1971. Jag var livrädd. Svärmar av myggor attackerade oss där vi gick och förmörkade vår syn. Blodiglar krälade på marken och aggressiva fästingar gjorde utfall från grenarna ovanför oss mot våra skälvande kroppar. Vid ett tillfälle klev jag snett och balanserade ovanför avgrunden ett ögonblick från att ramla ned och bli uppäten av alligatorer eller vad som nu hungrigt kikade upp mot mig under den svarta vattenytan.

Och så öppnade djungeln upp sig och vi var ute på en holme med en fantastisk utsikt. Regnet forsade förvisso ned men vi lät inte det stoppa oss utan drog fram spöna och körde på. 

Två timmar senare och två mycket små abborrar samt tre drag färre var fingrarna skrynkliga och all utrustning genomblöt. 

Då åkte vi hem till Sally och spelade Rappakalja!