7 Augusti
Att rensa är en resa både fysiskt och psykiskt. Plocka ihop, sortera, slänga och spara. Bära, tvätta, lagra och stuva undan.
Vi har varit på resa i en månad i husbilen och nu när vi rensar ut den efter resan hittar vi saker som vi totalt glömt att vi införskaffat under resan, undanstoppat av något skäl i stundens ingivelse. Jamen där var kaffepulvret som vi tyckte var så gott, här är kakorna vi tänkte ha på lördagen för tre veckor sedan. Oj, där ligger den goda romen jag tänkte smutta lite på kvällarna när solen gick ned och syrsorna eller grannarna på ställplatsen förgyllde kvällen.
När man rensar så har man till slut kärnan kvar, det minimalistiska som man egentligen bara behöver. Må så vara en husbil, lägenhet eller nåt annat. Samtidigt pågår en inre resa där man skalar av lager efter lager av onödigheter så att man till slut känner sig renad.
En katarsis helt enkelt, för att använda ett finare ord.
Som extra grädde på moset kan man ju också äta upp resterna från resan. Till min förtjusning fann jag två paket currywürst som jag genast värmde på tillsammans med potatismos och en dito upphittad weissbier. En riktig germansk lyxrätt.
Wunderbar!
Jag har en djävulsk plan. Igår fick jag se mig förnedrad av yngsta dottern och frun när det gäller fiske. Men fiske kan man göra på olika sätt…
Idag har jag därför hämtat ut en näve torrflugor. Fiskar (åtminstone vissa av dem) älskar insekter, som ju flugor avbildar. Så min plan är att lura med mig dottern och svärsonen till en sjö där fiskarna är präglade på insekter och så ska jag håva in storfångsten.
Muahahaha …
Ibland är det inte så kul att se sig själv på foto. Man har ju en mental bild av hur man ser ut och för min del så är jag övertygad om att jag är en muskulös snygg karl, lite fåror under ögonen och märkt av erfarenhet och visdom. Hyfsad intelligent och välklädd för det mesta.
Det vill säga att det tyckte jag ända tills svärsonen lade upp denna bild:
Efter en noggrann analys kom jag fram till att det måste vara skägget som får mig att framstå i en felaktig dager. Jag har ju inte rakat mig på en månad så självklart påverkar det fotografierna. Så fram med rakapparaten.
Skägget var segt och höll ut länge innan jag lyckades avlägsna det från hals, kinder och haka. Men till slut föll de sista testarna och nu känner jag igen mig själv lite bättre i spegeln.
Vill du läsa mera? Kolla in min webshop!
Upptäck mer från Christer Rindebratt
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.