Skördetider i djungeln

6 augusti

Idag släpade hustrun med mig ned på kolonilotten.

Jag är hopplös i trädgården. Finns det blommor, växter eller grönsaker så har jag ofelbart ihjäl dem. Antingen bryter jag av grenarna på dem, kliver på dem så de mosas, gräver upp dem i tron att det är ogräs eller kör över med med gräsröjaren, gräsklipparen eller den maskin som för tillfället finns i närheten.

Senast vi var på kolonilotten var för drygt en månad sedan och då var potatisen för liten, morötterna osynliga, rabarbern klen och … ja du förstår. Men nu borde det ha vuxit till sig.

Idag anlände vi till en djungel. Växter, ( och som sagt ogräs eller inte kan jag inte yttra mig om), hade tagit över hela lotten. Svagt skymtade gångarna med täckbark under ett tjockt lager med gröna saker. Alltså inte grönsaker utan gröna saker.
Jag insåg direkt att jag med mina kortbyxor och T-shirt inte riktigt var klädd för detta. Var fanns min kära machete, min fiskarmössa med myggnät och mina långbyxor från Decathlon som inga insekter eller flygande elände kunde penetrera med sina snablar, klor, tentakler eller mandiblar?
Men som den riddare i nöd jag är så sa jag ingenting till hustrun utan bet ihop och utförde tappert mina uppgifter.

Det finns två gröna saker som jag har nådig tillåtelser från frun att slita upp ur myllan och det är tistlar och brännässlor. Jag har också lärt mig genom åren att gör det ont att ta i en växt så är det OK att döda den. (Det innebär tyvärr också att vi inte har rosor längre i trädgården, men vem är perfekt?)

Utrustad med handskar tog jag mig hantverket an. En dryg timme senare, och med prickig hud från otaliga brännässlor, tistlar, aggressiva myror, mygg och annat elände som hör den moderna koloniägarens lott till, ställde jag mig upp med ett stönande och beskådade belåtet mitt verk. Jodå tistlarna och brännässlorna var borta. Dessutom var otaliga andra växter, som troligtvis borde ha sparats, nedtrampade i jorden och mosade. Jag kontrollerade att hustrun inte såg och krattade lite gräs över resterna. Hon skulle säkert inte märka något.

Hustrun hade under tiden varit flitig och dragit upp såväl potatis som bönor och lök. Finns det något mer tillfredsställande och spännande att dra upp en potatisplanta och förväntansfullt krafsa igenom jorden efter de gula läckerheterna. Där dyker det upp en, där tre och där två stora härliga potatisbarn. Och så luktar jorden så gott också. Det är läckert att man petar ner en potatis och så förräntar den sig till kanske tio stycken till potatisar. Det är ju 1000% ränta! på mindre än tre månader.
Försök att slå det börsen!

Jag hade som försök grävt ned en hundring i en rabatt i våras, så nyfiken och förväntansfull ( och utan att hustrun såg ) tog jag mig en promenad bort dit och grävde försiktigt upp sedeln. Den var lite blek och skitig och hade till min besvikelse inte ynglat av sig alls.
Jaja så kan det gå.

Efter en runda på Bauhaus för att införskaffa prylar till en hylla i husbilen stötte vi på yngsta dottern med fästman som frestade oss med en lite fisketur. Så dit är vi nu på väg.

Jag är övertygad. Dottern kör med märkta maskar. Och har på något sätt saboterat mina drag, hur vet jag inte eftersom de legat hemma hos mig i draglådan. Ikväll drog hon först upp en gigantisk braxen, sedan en mellanstor braxen för att avsluta med en mört. Under tiden kämpade jag med alla drag som draglådan förmådde, varierade invevningen, höjde och sänkte spöt, visslade, bad till gudarna, gick ett varv kring ett träd, offrade ett drag till strandvassen men ingenting hjälpte.
Inte ett hugg.
Sedan sänkte hustrun mig totalt när hon sittande på bryggan drog upp en firre med ena handen samtidigt som hon smuttade på ett glas champagne.
Ridå.

Vill du läsa mera? Kolla in min webshop!