Diska inte på Toan!

5 augusti

Idag är det den sista dagen på resan och det kommer bli en lång dag med många stopp.

Vår plats på Borensbergs ställplats låg precis bredvid vattnet i en relativt stor grusbelagd rektangel. Otroligt stor jämfört med parkeringen vid Brygge. Bredvid platsen löper Göta kanal och jag hade skaffat fiskekort för en femtilapp men hade bara igår lyckats få upp två ynka abborrar. Jag hade planer för mer seriöst fiskande idag men det visade sig inte hinnas med.

Efter utfodring av barnbarn, hustru samt undertecknad tog jag en runda till servicehuset för att avyttra gårdagens mat. Väl inne på toan skådade jag denna skylt och du käre läsare vet ju att jag älskar informationsskyltar:

Det kan tyckas banalt, men för att faktiskt skriva en sådan här skylt, trycka upp den och plasta in den bör det ha hänt något som föranlett personalen att tillverka den. Och inte bara en gång utan minst två gånger. Så jag funderar på hur detta har gått till? Har personalen kommit upp till toaletterna (på andra våningen) och till sin förvåning sett en husbilsägare godmodigt stå och skrubba sin servis i toaletten? Kanske med lite Yes som ju fungerar bra i kallt vatten?
”Hallå vad gör du? Det är inte tillåtet att diska i toaletten!”
Personen vänder sig om.
”Varför inte det? Det spolas ju med drickbart vatten i toaletten eller hur? Det är ju samma vatten som finns i kranarna. Så varför skulle jag inte kunna diska mina tallrikar i toan?”
”Jamen folk bajsar ju i toan. Det är äckligt.”
”Det är ingen fara, jag använder Yes först och spolar. Då löddras allt bort och sedan diskar jag.”
Jag misstänker att personalen efter dessa ord bestämde sig för att stämma Olle i bäcken eller kanske snarare Pelle i toan och därefter tillverkade denna skylt.

Första stoppet blev räddningsstationen i Linköping där Sandra jobbar och där hon och Oscar nu på morgonen körde ett träningspass. Efter traditionellt puss och kramkalas med alla inblandade åkte Oscar med oss till Nykil där Morris och det drinkbara till Sally skulle hämtas upp. Morris var sitt vanliga kurriga jag och hoppade in i sin transportlåda utan alltför mycket stoj.

Efter detta styrde vi kosan till Norrköping och Skeppa 1894. Jag fick ett presentkort från Sally och Otto när jag fyllde år och samma dag var det någon som tände på:

Nu hade de byggt upp en ny butik så jag hoppas de är förskonade från fler bränder. Men tydligen tar det upp till ett år innan de kan räkna med någon ersättning från försäkringsbolaget och det är en lång tid att vänta.

Med en påse full med godsaker från Skeppa var nästa stopp Rejmyre. Där lastade vi av allt som vi hade med oss till Sallys trettioårsskiva nu i helgen, tog en kopp kaffe och sedan styrde vi husbilen hemåt, mot Uppsala.

Det känns konstigt att resan ska vara slut och jag känner mig konstigt nog irriterad. Jag ser på Reancy att hon upplever något liknande. Vi har varit ute på vägarna sedan åttonde juli och nu en knapp månad senare är vi åter hemma. Fullproppade med upplevelser, känslor och minnen. Trots en del småsaker som gått sönder och små tillbud har resan gått bra, bilen är någorlunda hel och vi också.

Så står husbilen på gatan utanför vår lägenhet. Vi har lastat upp det mesta som behövs och står lätt förvirrade i vardagsrummet och ser på varandra.
Vi är hemma.
Det känns konstigt.

Vilka erfarenheter har vi fått för framtida resor?
Det känns som om vi måste smälta allt först innan vi kan ge något tydligt besked men helt klart behöver man ha med sig kontanter och en massa mynt när man åker runt i Europa. Det är lätt att ta sig runt mellan länderna, vägarna är i stort sett bra och väl skyltade. Man behöver vara försiktig med GPS och koordinater då det skiljer sig mellan olika appar.

Vi har nog också insett att vi inte skulle vilja bo permanent i husbilen som några gör. Även om vår husbil är bra på många sätt blir det trångt och praktiska saker tar längre tid. Det behövs fixas vatten, latrin, el, gasol och parkering hela tiden. Disken behöver ordnas i den pyttelilla diskhon. Det saknas avställningsytor för mer avancerad matlagning, o.s.v. För några månader fungerar det bra men jag tror inte att just vi är skapta att stadigvarande bo i en husbil.

Men allt kan ju ändra sig.

Vill du läsa mera? Kolla in min webshop!