Kanaler och kyrkogårdar

24 juli

Vi valde en scenic route idag och åkte längs kanalerna vid kusten. Fantastiskt vackert och längs med ån stod eller satt det äldre herrar med metspön och fiskade. Några satt och sov med kepsen på sne medan andra käkade en baguette och drack rödvin. 

Jag blev väldans sugen på att göra dem sällskap!

Så åkte vi in i Frankrike och genast märkte vi en stor skillnad. Det satt nämligen ”F”-skyltar på alla bilar!

I Donkerque råkade vi köra förbi en kyrkogård när Reancy skrek till:
”Stanna, kör in”
Jag tvärnitade såklart så att alla lösa pryttlar bak i bilen for förbi mitt huvud som raketer innan de smattrade in i framrutan. 
Sedan vred jag på ratten.

Hustrun har tre kärlekar (förutom mig och barnen) och det är udda maträtter, stadståg som du vet sedan tidigare, samt kyrkogårdar. Det har väl antagligen att göra med hennes uppväxt på en kyrkogård i Uppsala när hon var en liten tös. Där lekte hon med skelettdelar, byggde små högar med dödskallar och små träd med skeletthänderna. Hon hade en lite lekkompis där också som hon lekte med varje dag. Har för mig han hette Emil.
Det var bara ett litet problem med Emil: Reancy var nämligen den enda som såg honom.

Kyrkogården vi körde in på var en av minst tre kyrkogårdar i Dunkerque. Det fanns en avdelning för döda under första världskriget samt en avdelning för andra världskriget samt tre fyra andra avdelningar för annat löst folk som avlidit. Totalt var det säkert tusentals gravar med gravstenar, kors eller mausoleum. Sedan hade de ett antal fristående monument med plats för 20 urnor. Där kunde man boka en plats för askan efter den avlidne och fick då en plats i monumentet med namn och eventuell bild ingraverat.

Efter kyrkogården satte vi full fart mot Calais och där höll det på att gå riktigt illa. Denna gång var det Reancys mobil som kraschade och försökte få oss att köra på färjan till Dover. Det hade iof varit kul att åka till England också men vi avstod. 

I Calais hittade vi däremot ett av de äldsta forten i Frankrike som skyddade staden Calais från sjörövare och fulla britter. Fast nu importerar de ju fulla britter via färjor och tunnel hela tiden så just den delen har de gett upp.

På en av ruinerna hittade vi sex duvor som putsade sig samt tillverkade flera duvor av hjärtans fröjd. Jag må säga att deras sexakt är effektiv, max två sekunder sedan är det klart. (De slår till och med Magnus Uggla som ju sjöng om sina fyra sekunder).

Men i Calais finns det också Wine supermarket – gränshandel för vin och här shoppade vi loss, speciellt hustrun som förbarmade sig över champagne och cava. Hon hittade också två maskiner där man kunde provsmaka olika viner genom att trycka på en knapp. Det gjorde hon så rejält att jag var tvungen att stötta henne ut ur butiken. Själv körde jag ju så jag smuttade bara på godsakerna.
Jag nöjde mig sedermera med ett 6-pack rödvin i trälåda.
(Fast egentligen var det trälådan jag ville ha).

När vi nu hade gjort Frankrike äran, vände vi fören åter till Belgien och Brugge. Du kommer väl ihåg thrillerkomedin ”In Bruges”? Med Colin Farrel (självgående gigantiskt buskiga ögonbryn med tillhörande skådis) samt Brendan Gleeson (som alltid ser skitfull ut i varje scen) som ska ha ihjäl varandra. Jag tror den utspelas här nånstans. Reancy har också snöat in på att Brygge är Belgiens Venedig.
Vi får väl se.