Havet och statyerna

21 juli

Vi åkte iväg på morgonen för att hämta 15 euro till ställplatsen. Du kommer ihåg att vi inte hade cash igår? Vi hamnade i en liten stad som heter Marche-en-Famenne som bara låg en halvmil från ställplatsen, parkerade och upptäckte sedan något underligt. Längs med huvudgatan stod det statyer efter statyer med samma form men med olika målningar på sig. Häftigt och lite udda!

Jag vet inte bakgrunden och texterna på franska på vissa av dem gör mig inte klokare. Det fanns kanske 40 stycken av dem. Fantasieggande!

Vi är ju i Belgien eller hur? Landet med friterat, öl med frukt i samt moules frites! Jag hade under resan sett små snabbmatsställen vid namn Frite xxxx och blev allt mer sugen på att testa. Nåväl vi fann ett hak vid namn Friterie Lucky och gick in för att prova.

I disken samsades grillspett, panerade rullar, korvar med smet, korvar utan smet samt en drös odefinierbara maträtter. Jag slet åt mig menyn, men den gjorde inte saken mycket enklare.
”Ehh, qu’est-ce que c’est?” frågade jag på min bästa skolfranska och pekade på vad jag trodde var en korv med smet på.
Flickan bakom disken log vänligt och sprutade sedan ur sig fler ord på franska på en minut än vad min frökan lärde mig i mellanstadet under tre år. Jag log träaktigt och nickade som om jag förstod.
”Monsieur?” frågade hon sedan.
”Et, ce la, qu’est-ce que c’est?” sa jag med ett stelt leende och pekade på en odefinierad panerad rulle som tillsammans med sina kompisar uppenbarligen väntade på att bli friterad.
Återigen ett stackato på franska som jag absolut inte förstod ett jota av. Jag gav upp, pekade på ett grillspett och lyfte ett finger. Sedan sa jag ”gros frites” för en pommes och sedan fick Reancy peka på något.

Det blev vad det blev. Rätt smarrigt faktiskt.Och flottigt värre.

Efter att ha lämnat 12 Euro till den trevliga killen på ställplatsen fortsatte vi mot kusten och var framme vid Bryssel då det hände: GPS’en hängde sig igen!
KAOS!
Vi missade två avfarter innan vi fick ordning på allt igen och kunde fortsätta.

Väl framme vid Oostende körde vi in på den parkering vi valt ut. Den var full. Vi fortsatte nästa parkering, där det var kaos med stora husbilar som backade vid en motorväg och stressade förare som sprang runt och viftade med händerna. Vi tolkade det som att det var fullt även där.
Nu började jag bli rätt trött och Reancy också, då vi hade rest en fyra timmar totalt.
Nästa plats hade campingen stängt för dagen. Nu var vi inte glada och funderade på att lämna kusten och åka inland för att få någonstans att sova.
”Vi provar en plats till”
Och så fick vi äntligen napp. En ställplats med all inclusive för 28 euro får duga. Så nu har vi installerat oss och gått ned på strandpromenaden där vi sett på solnedgång, tassat i sanden och käkat moules Provencale – de godaste musslorna jag käkat tror jag faktiskt.

Vi planerar att stanna här en extra natt och tänkte cykla längs stranden imorgon, även om det kanske inte blir så bra väder.