Kategori: Okategoriserade

Så har det gått en dag utan mobil. Motivationen är hög och jag har lyckats hålla mig från att peta på den lilla insmickrande skärmen. Det har inte varit lätt. Speciellt fem olika situationer har fått det att klia i pekfingret idag:

De 5 värsta mobilstunderna

1. På toaletten

   När man sitter där och gör sina behov så värker det i fingrarna av abstinenens efter den lilla skärmen. Det finns ju inget att göra förutom nummer ett eller två.
   Men det finns små ljuspunkter i tillvaron. Toalettklottret är en. Inte visste jag att det fanns så många synonymer på snopp? Och att det fanns gott om telefonnummer till villiga damer och herrar inristade för evigt i toalettdörren.

2. När man skall sova

   Då måste man ju bara bläddra genom facebook och se hur många likes man fått. Eller kolla vad priset var på den där sudio hörluren. Eller hur gammal Suzanne Reuter är. Inte kan hon vara sextio?
   Men jag höll på mig som flickan sa. Fast det var faen mig inte lätt.

3. När man väntar på någon

   Det är tråkigt att vänta på någon. Det händer ju ingenting och då måste man ju bara ha lite action. Kanske ett litet spel eller?
   Nej! Det är då man spanar omkring sig. Kollar in hur lustigt folk beter sig. Varför de går så konstigt, till exempel.

4. När man shoppar med frun…

   Frun gillar textiler, damkläder, köksutensiler och mjuka saker. Jag är mera en teknikfreak som älskar hårda paket, gärna sådana man kan bygga ihop själv på några timmar. När jag går och shoppar med min älskade fru så gör jag det för att jag älskar henne, inte grejerna hon vill köpa. Gudars vad det kliar i fingrarna för att ta fram mobilen och bara surfa runt lite. Det är ju såååå tråkigt.

5. Okunskap…

   När man banne mig inte kommer ihåg vem som hade huvudrollerna i någon av Quentin Tarantinos filmer. Då måste man ju bara googla fram namnet eller hur? Att läsa det i en bok eller fråga någon som vet är ju löjligt. Google har svaret.

Men att inte använda mobilen har också en positiv påverkan.

• Jag känner mig faktiskt mindre stressad.
• Jag uppfattar fler saker i min omgivning.
• Jag förstår vad min fru försöker säga till mig och vissa delar fastnar till och med i min skalle.

Jag har börjat peta på det som kallas mindfulness, att vara närvarande i nuet. Förståelsen är bara i sitt bara i sitt embryonala stadium ännu, men vem vet; Det kanske blir en vacker fjäril innan de fem dagarna är slut?

Idag insåg jag återigen att mobilen styr mitt liv. Varje ögonblick som jag inte är upptagen med något så fumlar jag efter mobilen för att surfa, spela eller bara kontrollera om någon skickat något till mig. Tänk om jag missar ett SMS? Eller en nyhet? Eller inte kan bygga den där borgen i spelet som bara kostar pengar om jag vill förkorta tiden det tar att samla resurser?

Aldrig en tråkig stund. Aldrig ett ögonblick för eftertänksamhet. För betraktande. För funderingar.

Tiden måste användas till något. Vadsomhelst. Nåt som man kan knappa på.

Samtidigt ökar stressen. Du är aldrig offline. Aldrig för dig själv. I nuet. Din tid upptas av att läsa email och meddelanden. Skriva till någon fastän personen sitter snett framför dig. Spela spel via mobilens lilla skärm fastän ni kan röra varandra.

Jag är varken bättre eller sämre än någon annan. Men idag och fem dagar framåt tänker jag göra ett experiment: Jag får bara använda telefonen till tre saker:

1. Ringa och svara i telefon
2. Ta emot SMS och i nödfall svara på dem
3. Använda telefonen som betalningsmedel

Endast det. Jag får inte använda den som ett verktyg för att fylla ut ledig tid. När jag är ensam. På toa. Väntar på något eller någon.

Det kommer inte bli lätt. Hänger du på? Klarar du dig fem dagar utan att fylla ut din lediga tid med att knappa på mobilen?

Frågan dök upp här om dagen. Precis som i sången ”under ytan”: Vad är det som skymtar under Den Tredje Sfärens berättelse om gudarnas spel och människornas öden?

Forskarna tror sig veta att Homo Sapiens har existerat i ca 50 000 år. Men det är en pågående revidering eftersom underlaget är så begränsat. Det som gällde när jag var liten är inte sant idag. Imorgon kommer ett nytt påstående ha fått fäste och omkullkastar allt vi trott oss veta.

50 000 år är en väldigt kort tid i jämförelse med jordens ålder. Ett år är nästan ingenting. Vår skapelse har beskrivits på så många olika sätt från olika religioner och vetenskapsmän under mänsklighetens livslängd. Vilken version är den rätta? Det är en fråga som orsakar krig och lidande.

Den Tredje sfären är en annan vinkling på skapelseberättelsen, ur en fantasysynpunkt. Den som läst sin bibel kommer att känna igen många saker, men beskrivna ur en annan vinkel. Ur en Sumerisk vinkling.

Skrivkonsten, administrationen, hjulet, vagnarna, krigskonsten uppfanns av Sumererna i Mesopotamien, ett område som idag omfattar Irak, Iran, mfl länder. Det var ett segt och uppfinningsrikt folk. Redan för fyratusen år sedan uppfann de till exempel kompositbågen.
(Man tror att kompositbågen skapades 2500 Fkr i staden Mari (nuvarande Syrien)).

När vi i Sverige under senare delen av stenåldern levde i enkla hyddor omfattade sumeriska städer tiotusentals invånare med byggnader som reste sig trettio meter ovanför marken. Staden Ur var på den tiden världens största stad med 65000 invånare. (Det tog Stockholm drygt tretusen år (1670) att uppnå samma storlek).

Sumererna skrev ned berättelsen om syndafloden, skapade fantastiska dikter och dyrkade gudarna som nedstigit från himlen i sin himlafarkost. Berättelser och gestalter som plagierats av senare folk och religioner.

Men tänk om det de beskriver faktiskt var sant? Att gudarna gick på jorden en gång i tiden? Att de fysiskt skapade människan till sin avbild?
Vad skulle det få för konsekvenser?

Tänk om skapandet av människan till och med var ett misstag?

Dåså. Två månaders jobb med att skriva om Magins röda band är klart.  Nu får vi veta betydligt mer om gudarna och deras planer. Hur de ställer sig till Dara och vad de vill med Jorden.

Det roligaste har varit att berätta om gudinnan Ishtar och hennes älskade Sargon. Dråpliga situationer blandas med ond bråd död. Kärlek kan också vara dödlig. Fruktansvärt dödlig.

Samtidigt har jag ändrat en del i relationerna eftersom karaktärerna utvecklats åt olika håll.

Nu skall den korrekturläsas och sedan hoppas jag på att kunna publicera den inom 1-2 månader. Jag vet just nu inte om jag skall ha en releasefest eller inte. Vi får se.

Den tredje sfären är nu totalt uppe i nästan sjuhundra sidor. Någon gång kanske jag ger ut en samlingsbok …

Ännu en natt med svår magvärk. Jag har bett till Gud att Han skall låta mig slippa denna plåga. Vad jag än syndat haver borde denna upplupna värk ha varit straff nog.

Uppsala visar sig idag som den kalla härskarinna den är. Temperaturen är minus femton grader och snölagret är tjockt överallt sedan snöstormen på julafton. Det är knappt så hästarna kan ta sig fram och de få motorfordon som finns står översnöade i drivorna. Till och med Fyrisån är igenfrusen.  Det enda positiva är att barnen åkte skridskor på Ekoln igår.

Uppsala har fortsatt att växa och bostadsbristen är skriande hög. Vi är nu 27 tusen själar, bosatta på båda sidor ån. För bara trettio år sedan bodde bara tolvtusen  i staden så växtvärken är framträdande. Vi är dock lyckligt lottade som bor på rätt sida om ån, den västra. Här är relativt lugnt, medan arbetarkvarteren på östra sidan regelbundet härjas av bråk, fylla och sjukdomar. Husen där är mestadels ruckel och skjul med dålig isolering och komfort. Jag har svårt att se hur Uppsala skall kunna växa mera. Varje yta är antingen upptagen av fabriker eller bostäder åt arbetarna.

Det är ont om mat, så även för oss. 1916 var ett dåligt år med en förstörd skörd. Följden är att det inte längre finns mat i butikerna. Det talas om ransonering, och redan har priserna på ägg och mjöl skjutit i höjden. Mitt jobb på Uppsala universitet betalar inte så mycket men tillräckligt för att föda min familj. Om priserna ökar allt för mycket kan vi dock få problem. Saga har fått arbete på regementets djurstall och jag hoppas hon kan hjälpa till med försörjningen. Vincent kämpar vidare med arbetet på resebyrån i Stockholm, men det är kärvt. Det gäller att alla kan skjuta till.

Det stora kriget pågår ännu med oförminskad styrka. De ryska trupperna har avancerat mot Sverige genom att ta två städer som heter Babit och Tirul. Må gud bevara oss från ryssen!
Engelsmännen har också avancerat men till vilket pris? Vi hör dagligen fasansfulla rykten om massmord på tusentals unga män som skickas fram mot kulsprutor och utan medlidande mejas ned i drivor. Unga män, inte äldre än min egen son avlivas som djur. För vad?
Tusentals flyktingar har anlänt till Sverige. Människor som flytt krigets fasor för att finna en fristad hos oss här uppe i norr. Jag har anmält mig till frivilligverksamheten och avser göra mitt bästa för att underlätta tillvaron för dessa stackare som ofta anländer utan något mer på sig än sina kläder. Såväl Sandra som Sally har anmält sig till sjuksköterskekåren och hjälper till i storstaden med vård och dåd för de stackarna.

Vad händer här i staden då? Matbristen har jag nämnt. Ett nytt kemiskt laboratorium har också invigts. Här skall olika vätskors hemligheter lösas, även om jag har svårt att se vad de skulle kunna finna. Det mesta borde redan vara uppfunnet och analyserat.

För 1917 hoppas jag innerligt att det stora kriget skall sluta med fred men jag är inte positiv till att det skall lyckas. I övrigt ber jag om hälsa för alla i familjen och att jag kan klara av att försörja för alla. En extra stor tanke till min kära fru som tappert stått vid min sida i alla dessa år genom stormar och katastrofer.

Må lyckan och hälsan stå oss bi även under detta år.

Första januari. Om man får döma efter hur många av mina vänner mår, borde den här dagen ha döpts till ”Baksmällans dag”. Eller kanske ”Blyluvedagen”. Men det finns flera facetter på de här 24 timmarna än bara huvudvärken efter gårdagens drycker. Den här dagen är en av de mest polära dagarna på hela året.

Som Dickens skrev i sin berättelse så kolliderar flera världar just på denna dag. Det gamla året har precis förts till sin grav,  det nya drar sina första skälvande andetag.

Det är en tid för återblickar och navelskådande. Hur gick det? Varför lyckades jag inte med det där? Eller va bra det här blev! Förmögenheter har vunnits och förlorats, barn har fötts och gamla rockstjärnor och skådisar kilat vidare.  Tiden är en okänslig älskarinna brukar man säga. Men ofta finns det en säregen charm i att betrakta de nya rynkorna man fått under året, det grå håret som breder ut sig och flinten som blir allt större. Och även om vi upprepar många misstag år ut och år in så har vi kanske lyckats bryta något mönster under året.
Ett skäl gott som något att vara stolt över.

2015 var ett riktigt skitår, så jag och min familj gick in i 2016 med stora förväntningar. Det skulle bli ett bra år! Det måste helt enkelt bli bättre, det kunde knappast bli sämre.
Nå hur gick det?
Det gick fantastiskt! Mina barn (verkar) må bra. Vincent har fått jobb på Style och Sally jobbat hela året nästan på lagret. Sandra är uppskattad på sitt jobb och ska flytta ihop och bli sambo. Saga kämpar vidare och det går bättre och bättre i skolan. Salle har fått tjej. Min mamma har flyttat till Uppsala. Syrran trivs med sin karl! Jag har skrivit två böcker; uppföljaren till Profetian samt en helt ny bok i en annan genre. Jag håller på att ta kontroll över min stress och mår bättre.
Ett bra år.

2017 – vad kommer hända nu? Om vi håller oss kvar i det familjens hägn så hoppas jag att de goda fröna som såddes under det förra året nu vår gro och växa sig starka. För mig är det nya året ett utvecklandets år. Det år där vi skall bli bättre på att vara närvarande i nuet, utvecklas i vårt skapande eller jobb och fortsätta knyta kontakter.
Jag har också några löften att infria:
Jag lovar att ägna mer tid åt barn och barnbarn. Jag ska jobba hårt för att balansera skrivandet, jobbet och min underbara familj. Ni är skälet till min existens!
På skrivarfronten kommer jag släppa tre böcker under året som redan är klara. Det som återstår är omslaget på den sista samt en hel del korrektur.  Förhoppningsvis kommer jag också sälja några ex. Jag kommer även skriva klar en till bok under 2017, kanske två. Jag tror stenhårt på att ju mer man tränar, desto bättre blir man på hantverket.

Du då? Vilka löften har du för det nya året? Vad vill du bli bättre på?

Nu har jag och min omslagsartist Indiedesign ändrat stilen på omslagen till min Dark Fantasy bokserie ”Den tredje sfären”. Jag har också passat på att göra en del andra förändringar:
Namnet på den första boken ”Profetian” har bytt namn till ”Magins två ansikten”.

Jag var aldrig speciellt nöjd med ”Profetian”. Det fanns flera andra böcker med samma namn och dessutom har jag skrivit om boken med 30% så den förtjänar ett nytt namn.
Bok två har också fått sitt namn modifierat. Den heter nu ”Magins röda band”, och passar därmed ihop bättre med bok ett.
Typsnittet på titeln har också förändrats till att bli mer läsbart.

Det som återstår nu är att se över inlagan en sista gång och sedan publicera dem. Tanken är att de skall få vara print on demand samt ePub båda två. Misstänker att upplagan inte blir alltför stor. Konkurrensen i det här segmentet är svår. Men det känns ändå kul att få ut båda böckerna nu till våren. Bok tre i serien: ”Magin och döden” är ungefär 20% klar och kommer att vara mer humoristisk än de två tidigare. Även om humorn definitivt har en kraftigt svart ton …