Det där med husbil är en långdragen historia för mig och min älskade fru. Vi har nog snackat om det i tio år. Mycket snack men lite verkstad med andra ord. Innerst inne har jag väl själv varit mer intresserad av en båt men nu har jag fallit till föga även för en fritidsfarkost med fyra hjul.
Men det är inte helt enkelt att välja, speciellt inte om man som undertecknad är oskuld inom husbilsbranschen. Det dröjde inte länge innan ögonen gick i kors inför alla termer, standarder, märken, motorer, layouter och textilier. Hugaligen! Vi har ännu inte valt husbil men vi börjar närma oss ett val. Sedan kommer vi säkert ångra oss. De flesta byter tydligen bil inom ett år. Vi får väl se vad som händer…
Man kan knappast säga att vägen framåt mot detta val har varit spikrak. Snarare som en slingrig skogsväg där man till slut finner sig stående framför en stor sten och blir tvungen att backa tre kilometer medan buskarna på sidan av vägen skrapar sönder lacken och gnager i skägget. Därefter borstar man flisorna, spindlarna och dammet ur ögonen, vrider på ratten och kör in på en biväg.
Bara för att sju kilometer senare finna att vägen slutar framför ett brant stup. Men var det inte en liten lerig åkerstig några hundra meter bakåt?
Vi började så smått med att besluta att vi ville ha en dubbelsäng, en dörr in till sovrummet och sedan skulle man kunna gå på toa både från oss samt eventuella gäster utan att störa varandra. Vi hittade en hel del bilar som verkade helt fantastiska! Ända tills vi klev in i dem och insåg att vi inte kunde vända oss om i dem utan att kramas. Inget fel i det men kanske inte riktigt det vi var ute efter.
Jag hittade en bil som hette Chausson 728 EB. Fantastisk layout och precis allt det som vi sökte efter. Jublande berättade jag den glada nyheten för hustrun att nu behövde vi inte leta längre. Jag hade hittat den perfekta husbilen som mötte alla hennes önskemål. Vi åkte fem mil för att titta på den. Förväntansfullt öppnade jag dörren och hjälpte hustrun in. Hon såg sig om under cirka tre sekunder och gav sedan sitt omdöme:
”Den är trång och textilerna är fula och hur skall man kunna sitta och skita på toaletten?”
Inför den åsikten var det bara att böja sig.
Vad finns det då för husbilar?
- Vi har alkovbilar, dvs de med ett extra sovutrymme ovanför förarhytten. De verkar vara på väg bort. Kanske för att det blir för högt luftmotstånd och därmed bensinförbrukning? Vad vet jag. De rymmer hela fotbollslag.
- Sedan har vi halvintegrerade med eller utan taksäng. En halvintegrerad husbil innebär att tillverkaren tar ett lastbilschassi, behåller förarhytten och bygger sedan ett skåp bakom. En taksäng hissar man ned när man skall knoppa. Oftast över dinetten, så då kan man sova två extra i bilen. Den vanligaste modellen idag.
- Helintegrerade är i princip små bussar och hela chassiet är i ett stycke. Dyra och därmed inte intressanta för oss.
- Sist och absolut minst har vi plåtisar, vilket är korta husbilar, storlek förlängd folkabuss. Lite för små för oss.
Men det finns mer…
- De flesta husbilar är byggda på ett chassi som bara tillåter 3,5ton totalvikt vilket innebär att om man har fem passagerare kanska kan lasta 100 kg. Inte mycket om man som hustrun älskar polerade stenar, obskyra vinflaskor och sand i säck från badstranden. Men det går att beställa chassin så man kan lasta 300kg extra. Kräver rätt typ av körkort..
- Många städer i Tyskland kräver att bilarna uppfyller Euro 5/6. Har du en äldre bil får du alltså inte köra in i staden. Knepigt med äldre bilar mao.
- Markis, parkvarnare, värme i bilen, frysskydd är ofta tillval, men väldigt bra att ha.
- De flesta husbilar är registrerade för fyra passagerare inklusive föraren. Men det går ofta att beställa en extra passagerarplats, men inte i efterskott.
- Sängvarianter finns det många av: Fransk, dubbel, Queenbed, våning, alkov samt höga och låga långbäddar. Suck. Vad är bäst egentligen?
Bilen får inte kosta för mycket. Vi vill ha fem åkande och möjlighet för fem att sova i husbilen. Samtidigt är det nog så att det för det mesta är hustrun och undertecknad som åker i fordonet. Halvintegrerat verkar bäst och när det gäller sovande så är nästan alla sängar smala och korta. Vi har valt varsin bädd som man kan bädda ihop till en större bädd om lusten faller på….
Köken i den här prisklassen är i princip obefintliga och kylskåpen rymmer tre liter mjölk, en köttbit och några öl. Kanske en flaska champagne. Vi får se hur vi överlever.
Vi har besökt, provlegat och funderat på kanske hundra olika husbilar. Så klev vi in i en bil som kändes helt rätt från början. Den var perfekt förutom prislappen. Vi suckade, reviderade våra krav och besökte ytterligare några hundra tills vi på en grusig plan klev in i en husbil som jag redan dömt ut som opraktisk och helt fel. Den är nu i toppen av vår lista. Tillsammans med två andra.
Imorgon skall vi välja. Det skall bli spännande.
Varning för husbilsoskulder ute på vägarna!
Så har då Kapten Karlssons bordells förvecklingar, fasa och komedi lämnat min hjärnas vinklingar och hamnat på papperssidor med formatet 110×178. Det har varit en trevlig resa, om än ojämn i fart och prestanda. Nu återstår korrektur, korrektur och åter korrektur. Samt en hel del kompletteringar. Det låter tråkigt men är faktiskt den roligaste biten i hela processen: Skelettet, handlingen och huvudkaraktärerna är på plats. Det som återstår är att göra allt lite fylligare, mer levande, sätta kött på benen så att det blir riktigt saftigt utan att tappa tempo, dramatik eller humor.
Idag insåg jag återigen att mobilen styr mitt liv. Varje ögonblick som jag inte är upptagen med något så fumlar jag efter mobilen för att surfa, spela eller bara kontrollera om någon skickat något till mig. Tänk om jag missar ett SMS? Eller en nyhet? Eller inte kan bygga den där borgen i spelet som bara kostar pengar om jag vill förkorta tiden det tar att samla resurser?
Ni fick läsa inledningen till Kapten Karlssons Bordell i förra inlägget. Nu skriver jag vidare. Mycket av händelserna utspelas under 1974. Det är fantastiskt roligt att fundera kring vad som hände då och hur jag upplevde den tiden.
Själv var jag nybliven tonåring med fjunig haka och utsvängda byxor. Blå och Gul var det hetaste jeansmärket på den tiden och låg på gamla porrgatan i Stockholm, nere vid stationen. Jag hade normalt inte råd med sånt men fick faktiskt ett par. Fantastisk upplevelse. Jag hämtade ut ett par som skulle passa och fick sedan ligga på rygg i provningsrummet för att överhuvudtaget kunna dra på mig jeansen. De satt tätt. Tajt var ordet. Mina privata delar klämdes ihop och plattades ut. Om man blev upphetsad, ni vet, gjorde det ont. Inte gick det att äta speciellt mycket heller. Men snygga var de med utsvängda ben.