Tomtens explosiva paket del 4

Då vet vi lite mer om Sigurd och lite om Tomten. Men hörrni, vad gör Tomten egentligen nu under december? Hur försörjer han sig?
Jo det ska ni få veta nu.
Och nu blir det lite läskigt, så placera kudden framför bröstet när du läser detta avsnitt.

”Tomtestugan” stod det med textade bokstäver på skylten ovanpå den gamla glasskiosken nere vid Svandammen. På somrarna såldes det glass här i stora lass, men på vintern fick Tomten nyttja kiosken för sin tomteverksamhet. Där det på sommaren frestades med glassar i olika smaker och storlekar fanns det nu istället en inplastad lista med tomtetjänster samt öppettiderna då Tomten befann sig i kiosken.

Tomtetjänsterna omfattade det mesta inom tomtebranschen; tronarbete, hembesök, avlämning av klappar, slädåkning, rimstuga, inslagning av paket samt Det Stora Paketet som omfattade hemgjorda julklappar till två barn, hembesök, HoHo i stol, risgrynsgrötsätning samt klapputdelning.

Man kunde beställa interaktiv svensk eller dold engelsk klapputdelning. Det interaktiva Stora paketet levererades på julafton mellan 13:30-15:00 medan man kunde välja julaftons morgon eller juldagen mellan 01:00 och 04:30 för det dolda Stora paketet.
Lustigt nog fanns det ingen gräns för hur många som kunde beställa paketen. I år var det 5637 stycken som alla hade beställt leverans, och det kunde ju envar inse att det skulle ju inte fungera med enbart en tomte. ( Nu visste förvisso ingen förutom Tomten om att det var just detta antal familjer som imorgon skulle få besök av honom. Och lika bra var väl det?)

Domkyrkans klockspel slog timmen och Tomten kikade reflexmässigt på sin klocka. Den visade på några minuter i tio så tydligen gick den efter. Det måste han fixa, tänkte han och glömde därefter genast bort det.
Kioskens bakdörr var låst som vanligt och några sekunder senare var tomten inne i kiosken och vevade ned fönstret. Det stod redan kunder utanför; en äldre kvinna iklädd en päls, röd halsduk och mörka solglasögon samt bakom henne en kraftig karl med svart rock, även han med solglasögon.
”Hoho. God Jul!” sa Tomten automatiskt utan att tänka på det och placerade sin omfångsrika mage på bänken.
”Vad kan jag stå till tjänst med?”
”Är ni”, hon tvekade, ”Tomten?”
Hon hade en spröd musikalisk röst, nästan sjöng fram orden. Tomten kände igen satsmelodin. Han hade hört den förut. Någon gång för länge sedan. I ett varmare land, men just nu kom han inte ihåg var det var.
”Hoho, till er tjänst!” skrockade Tomten.
Han hade många års erfarenhet av att skrocka med just rätt tonfall, rytm och inlevelse. Så att det kändes tryggt och hemvant. Men just nu föll skrockandet platt till marken. Som om det studsat mot en vägg och imploderat.
Kvinnan log med munnen, men han kunde inte urskilja om hon log med ögonen bakom solglasögonen.
”Utmärkt”, sa hon. ”Ni är just den … ” hon tvekade, ”… man … jag vill ha”.
Hon viftade med handen och mannen bakom kom fram. Han hade ett inslaget paket i sina händer som han ställde ned bredvid henne.
”Jag har förstått att ni kan leverera julklappar till alla i Uppsala?”
”Jajemen!” sa Tomten. ”Överallt, varsomhelst.”
”Oavsett om det är låst eller inte?”
”Tomtefrid finns överallt”, sa Tomten.
”Utmärkt!” sa hon igen och återigen vred hon munnen till vad som påminde om ett leende.
”Jag skulle vilja ha en engelsk leverans, framför julgranen så att julklappen upptäcks på morgonen. Det kommer att bli så roligt för familjen.”
”Hoho, det ordnar jag”, sa Tomten. ”Efter midnatt ska det bli.”
Hennes mun smalnade.
”Klockan 01:00, precis, måste den bli levererad. Inte en sekund före eller efter.”
Tomten suckade, men tyst så att kunderna inte skulle höra. Varför skulle alla vara så styrda av vad klockan var?
”Det ordnar jag”, sa Tomten. ”Klockan 01:00 prick ska det bli.” Han provade att skrocka lite mysigt men även denna gång ramlade skrockandet till marknaden där det förskrämt kilade in under golvlisten. Återigen vred hon sin tunna rödmålade mun till ett leende som visade tänderna. De var spetsiga och såg väldigt vassa ut.
”Jag vet att jag kan lita på Tomten sa hon. 300 kronor var det visst? Ska jag swisha?”
”Kontant, om det går bra”, sa tomten, ”Jag har inte Swish eller kreditkort.”
”Det löser vi”, sa kvinnan och viftade åt mannen som utan ansträngning lyfte upp paketet till Tomten som vidarebefordrade den till golvet i kiosken. Det var tungt för att vara så litet men mannen verkade inte ha haft några problem.
”Vem ska ha julklappen?” frågade Tomten.
Hon bokstaverade namnet, adressen och lägenhetsnumret för Tomten som nogsamt plitade ned det på adresslappen. Tomten kikade upp.
”Och från vem ska jag skriva på adresslappen?”
”Skriv att det är från vännerna”, hon fnittrade till, ”det blir perfekt.”
Hon sträckte fram sin smala handskbeklädda hand med sedlarna, släppte sedlarna i hans hand utan att nudda honom, vände tvärt och gick iväg. Mannen stannade kvar några sekunder och svepte med blicken över kiosken som om han analyserade byggnadens struktur. Sedan vände han sig också om med en underlig fnysning och lufsade iväg. Tomten andades ut. Omedvetet hade han hållit andan, och spänt alla muskler som i avvaktan på en attack som aldrig kom. Det var något underligt med de där två.

Tomten fäste adresslappen och placerade paketet tillsammans med de andra leveranserna i lagret. Han sträckte på sig och stängde dörren bakom sig då hans blick föll på en tom PET-flaska som stod på bänken. Han stelnade till. Nu förstod han var det var som kändes så konstigt med de senaste kunderna;

Deras väsen hade varit alldeles tomma.

Mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues hittar du här!