Tomtens explosiva paket del 3

Men Sigurd då? Vår hjälte? Uppsalas Sherlock Holmes?
(Eller åtminstone den pensionerade hackern som med hjälp av sin supersmarta hund löser brott).
Vad gör han när tomten nu är på väg ner till Svandammen?
Förtvivla inte! Stoppa inte huvet i ugnen av förtvivlan!
Sigurd finns fortfarande kvar som den bastion mot ondska han är:

Sigurd lade försiktigt ned det inslagna paketet med hundgodis under plastgranen. Frida sniffade på det och gnydde lågt.
”Du får vänta tills imorgon”, sa Sigurd. ”Imorgon, inte idag, kommer tomten.”
Frida satte sig på bakbenen, anlade sitt värsta lidande uttryck och gnällde medan hon tafatt krafsade med ena tassen i luften. Magin gjorde sitt resultat och bände Sigurds vilja som ett rö för vinden. Sigurd böjde sig omedvetet framåt och sträckte ut handen mot paketet, men lyckades behärska sig och rätade på ryggen. Han blundade och vände sig om.
”Imorgon Frida, inte idag”, sa han.

Han gick in i arbetsrummet och satte sig framför sina datorer. Dubbelskärmarna vaknade till liv och presenterade den senaste informationen från Mothernet 2.0, hans AI och mamma-baserade kunskapssystem som analyserade det mesta som hände i Uppsala, Sverige och världen, i just den ordningen. För tillfället sorterade han informationen efter personlig hotnivå riktad mot honom själv, men den var fortsatt låg, nu när herr One satt i finkan eller på dårhuset.

Om Sigurd hade anlag för att rysa, vilket han inte hade, hade han nog skakat till den milda grad att kaffekoppen som stod på arbetsbordet hade ramlat ned och slagits i tusen bitar. Mr One, eller snarare Jerk Kruskvist som han egentligen hette, hade nästan lyckats ha ihjäl såväl Sigurd som alla hans vänner, innan de med hjälp av en avskedad före detta polis lyckades stoppa honom på Nobelfesten, sekunderna innan han lyckats zombiefiera alla gästerna.

Men eftersom Sigurd var den han var noterade han enbart att risknivån var 0,1 och klickade istället sig vidare till Darkweb där han loggade in som sitt alter ego: Houdini, på en av de mer obskyra servrarna. Tre nya uppdrag var annonserade på forumet från någon som benämnde sig själv MacBeth:

”FROM: MacBeth.
MISSION: Swedish Police Mission database backdoor
REWARD: 35 KUSD.
TRACEABLE: NO.
TrackPATH: N/A
TargetPATH: N/A

FROM: MacBeth.
MISSION: Election database backdoor
REWARD: 25 KUSD.
TRACEABLE: YES.
TrackPATH: NSSV:ORG.
TargetPATH after commitment.

FROM: MacBeth.
MISSION: UNT article database backdoor
REWARD: 15 KUSD
TRACEABLE: NO.
TrackPATH: N/A
TargetPATH: N/A”

Sigurd trummade upprymt med fingrarna på tangentbordet. Att få betalt för att hacka den svenska polisen och Uppsala Nya Tidning lät alldeles för bra för att vara sant! Han markerade uppdragen och kämpade ned euforin som skymtade långt bak i medvetandet där den energiskt försökte kämpa sig fram till en tätposition.

NSSV.ORG visade sig vara en webbsajt som propagerade för att äta veganskt. Sajten innehöll också en hel del aggressiv retorik mot djuruppfödare och djurförsök. Sigurd kliade sig i huvudet. Han skulle alltså åta sig att manipulera ett val och om han blev upptäckt skulle han placera falska spår s.k. breadcrumbs som pekade på en sajt som propagerade för vegansk mat. Det här kändes inte rätt. Han kisade på Frida som hoppat upp i hans knä och också verkade betrakta skärmen.
”Vad tycker du?” frågade han.
Frida funderade ett kort ögonblick innan hon skakade på huvudet.
”Håller med dig”, sa Sigurd och avvisade förfrågan. MacBeth fick hitta någon annan som kunde spela rollen som MacDuff när det gällde valmanipulation.

Sedan Sigurd hade gått i pension hade han ägnat sig åt att hacka olika nätverk och system. Under sin hackeridentitet Houdini hade han brutit in sig i de flesta system som var värda att brytas in i. Hugade spekulanter kunde hyra in hans tjänster anonymt mot viss ersättning. Pengar behövde han egentligen inte utan den stora motivationen var att mäta sitt intellekt mot andras.
Specialiteten var ryska företag eftersom han läste språket flytande. Trollfabriker bröt han sig in i kostnadsfritt och exponerade personerna och ibland staterna bakom. Det var inte speciellt uppskattat och hade lett till att han numera också hade ett pris på sitt huvud. Dessutom hade han också vissa personer ur den undre världen efter sig sedan tidigare. Sammanslaget kunde man säga att Sigurd behövde vara försiktig om han skulle leva till nästa år. Problemet var att det var han inte. Försiktig alltså.

Frida var räddningen. Frida var Sigurds Jack Russel terrier och kanske den smartast hunden i världen. Åtminstone brukade Sigurd säga så och en rejäl portion sanning fanns det i de orden. Frida hade räddat Sigurd bakdel ur ett antal livsfarliga situationer vilket Sigurd uppskattade. På sitt sätt.
”Nej, vad säger du?” frågade Sigurd.
Frida lyfte huvudet och spetsade öronen.
”Ska vi ta en promenad förbi ICA-Tore och köpa revbensspjäll och lutfisk?”
Frida rös till och lade ned huvudet igen.
”Jaja – du får väl lite entrecôte också. Men bara två hekto, inte ett gram mer.”
Trekommafem sekunder senare stod Frida vid ytterdörren med kopplet runt halsen. Hon såg uppmanande på Sigurd.
”Voaff!” sa hon.

Här hittar du mina andra böcker i bokserien Luthagen Blues!