Kategorier
Crippes betraktelser

Gubbvarning!

17 oktober

Hur vet man att man blivit gubbe? Finns det till exempel några tidiga tecken som man kan vara vaksam på? Och om det värsta nu skulle inträffa, dvs gubbskapet är etablerat, kan man på något sätt stoppa försämringen och fördärvet eller till och med revertera delar av det?

När jag var 27 år så kom jag en dag ut ur hissen på Fyrislundsgatan 42 och mötte en liten grabb som kämpade med sin cykel och försökte dra in den in i hissen. Jag stod lite grann i vägen för honom så han tittade upp mig, skärskådade mig nerifrån och upp och sa:
”Flytta på dig gubbe!”
Så redan då hade jag antagligen gubbanlagen.

Det finns såklart fysiska tecken. Till exempel när ögonbrynen buskar till sig så man måste använda häcksaxen för att ansa dem. Eller när näshåren är så långa att man måste fläta dem. För att inte tala om öronhår som är så tjocka att man kan hänga enkilos tyngder i dem, en rumpa som saggar så att den knappt förmår lyfta sig över knävecken, framträdande manboobs samt en stolt klotrund mage som förebådar såväl hjärtattacker som magsår.
Gubbvarning!

Men om man heroiskt kämpar emot, tar cykeln till jobbet, käkar kalorisnål mat, går till gymmet åtminstone två gånger i veckan samt ansar berörda hår, skägg och kroppsdelar? Kan man hålla gubbskapet borta från sig längre?

Idag gjorde jag en typisk gubbgrej. En sån där pinsam sak som gamla förvirrade gubbar regelbundet klantar till sig med. Vi skulle betala några grejer på Circle-K i självbetjäningen. Jag drog fram kortet som är ett sånt där gammaldags kort utan krets på, bara en magnetremsa på ena sidan. Just det – ett gubbkort.
Vid maskinen satt det en slot man kunde peta in kortet. Bakom oss stod det en yngre man och väntade på sin tur. Jag körde in kortet i sloten. Självklart fungerade det inte, jag hade ju ingen krets på kortet. Men jag fick hjärnsläpp. Ut med kortet och sedan in igen i sloten. Samma resultat. Grabben bakom började nu röra sig lite oroligt. Skulle han säga till gubben framför sig, dvs mig, att det inte kommer fungera?
Jag tar ut kortet igen. Tittar på det. Inser att krets saknas. Okulärbesiktigar betalmaskinen. Finns ingenstans att svajpa kortet. Inte vad jag kan se i alla fall. Vafan. Jag lägger kortet uppe på magnetavläsningen i ren desperation. Självklart fungerar det inte. I ögonvrån ser jag en ungdomlig hand peka på kanten av maskinen.
”Där”, säger handens ägare lite så där svagt. Jag hör hans tankar. ”Svajpa där gubbjävel.”
Jag ser banne mig ingenting, böjer mig fram och tar av mig glasögonen och där, knappt synlig för min gubbsyn ser jag en svag glipa som kan användas för att svajpa.
Grabben bakom mig stönar nu rätt tydligt fastän tyst.
”Men svajpa då för f**n.”

Jag svajpar, betalar och inser att jag är gubbe.


Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Upptäck mer från Christer Rindebratt

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa