Kategorier
Okategoriserade

Fem dagar utan mobil: Dag 0

Idag insåg jag återigen att mobilen styr mitt liv. Varje ögonblick som jag inte är upptagen med något så fumlar jag efter mobilen för att surfa, spela eller bara kontrollera om någon skickat något till mig. Tänk om jag missar ett SMS? Eller en nyhet? Eller inte kan bygga den där borgen i spelet som bara kostar pengar om jag vill förkorta tiden det tar att samla resurser?

Aldrig en tråkig stund. Aldrig ett ögonblick för eftertänksamhet. För betraktande. För funderingar.

Tiden måste användas till något. Vadsomhelst. Nåt som man kan knappa på.

Samtidigt ökar stressen. Du är aldrig offline. Aldrig för dig själv. I nuet. Din tid upptas av att läsa email och meddelanden. Skriva till någon fastän personen sitter snett framför dig. Spela spel via mobilens lilla skärm fastän ni kan röra varandra.

Jag är varken bättre eller sämre än någon annan. Men idag och fem dagar framåt tänker jag göra ett experiment: Jag får bara använda telefonen till tre saker:

  1. Ringa och svara i telefon
  2. Ta emot SMS och i nödfall svara på dem
  3. Använda telefonen som betalningsmedel

Endast det. Jag får inte använda den som ett verktyg för att fylla ut ledig tid. När jag är ensam. På toa. Väntar på något eller någon.

Det kommer inte bli lätt. Hänger du på? Klarar du dig fem dagar utan att fylla ut din lediga tid med att knappa på mobilen?

Kategorier
Kapten Karlsson Bordell Okategoriserade skrivande

1974 revisited

Ni fick läsa inledningen till Kapten Karlssons Bordell i förra inlägget. Nu skriver jag vidare. Mycket av händelserna utspelas under 1974. Det är fantastiskt roligt att fundera kring vad som hände då och hur jag upplevde den tiden.

Själv var jag nybliven tonåring med fjunig haka och utsvängda byxor. Blå och Gul var det hetaste jeansmärket på den tiden och låg på gamla porrgatan i Stockholm, nere vid stationen. Jag hade normalt inte råd med sånt men fick faktiskt ett par. Fantastisk upplevelse. Jag hämtade ut ett par som skulle passa och fick sedan ligga på rygg i provningsrummet för att överhuvudtaget kunna dra på mig jeansen. De satt tätt. Tajt var ordet. Mina privata delar klämdes ihop och plattades ut. Om man blev upphetsad, ni vet, gjorde det ont. Inte gick det att äta speciellt mycket heller. Men snygga var de med utsvängda ben.

Men det vanliga var ändå att man fick ett par vida jeans från Tempo, nuvarande Åhlens som mamma köpte. De var inte heta eller inne. Men mer i rätt prisklass.

1976 köpte jag min första stereoanläggning för min lön på Konsum. Det var en Technics. Då hade jag sparat i ett år. Jag har för mig den kostade 1200:- vilket var rejält mycket pengar på den tiden.
Musiken var stor på 70-talet. Ännu större än idag. Klabbe var nestorn men vi lyssnade mycket på radio Luxemburg där alla de hetaste låtarna spelades. Rock, pop, och disco var vanligast, fast vi såg med skepsis och förundran på ABBA. Ett svenskt band? Med töntiga kläder?
Jag hade snöat in på psykedelisk rock med Pink Floyd, Queen, Slade, 10cc, mfl. Jag ville bli förvånad och överraskad när jag lyssnade på music. Även Black Sabbath var på listan. Om man spelade baklänges sjöng de för djävulen sas det. Jag försökte spela skivan baklänges men det enda jag lyckades utföra var att dra av stiftet.

När nu Brynolf, Harry och Majsan år 1974 befinner sig i ett gammalt slitet boningshus utanför Uppsala där de smugglar cigaretter och sprit, känner jag musiken svagt tona fram. Det låter upphetsat aggressivt från Queens; Sheer Heart Attack. Elton John överröstas av Blåblus med Hooked on a feeling.  Cigarettröken bolmar fram ur hörn och kanter och den svartvita TVn i sitt jakarandakabinett tronar längs ena väggen. Det luktar rökelse och Arvyeda te. Palestinasjalarna och det långa håret dominerar utstyrseln tillsammans med utsvängda ben och platåskor. Jag känner mig hemma.

Det var här jag föddes.

Kategorier
bokproduktion Kapten Karlsson Bordell skrivande

Smakprov på bordellen

Kapten Karlsson Bordell har börjat sippra fram ur min hjärnas förvridna sinne. Det läcker ut tankar som fläckar datorns skärm med såväl sorgliga som lustiga händelser. Jag vet i stort vad som kommer att ske, men som vanligt kommer Sigurd och alla de andra överraska mig när jag väl börjat få upp tempot. De kommer gå sin väg, hitta på saker som jag själv aldrig skulle kunnat klura ut.
Eller?

I den första boken; Fru Joredals Knarkfabrik, lärde vi känna Sigurd, en pensionerad IT-specialist som numera drygar ut pensionen som hacker  specialiserad på ryska sajter. I bok två kommer vi tillsammans med Sigurd utforska andra öden och delar av det alternativa Uppsalas undre värld.

Jag tänkte dela med mig av den mest centrala delen i boken. Den som skapar en lång händelsekedja som kommer att ödelägga människors liv för resten av deras liv och som kommer att eka i Uppsala ett halvt sekel senare. Men tag varning! Denna text är inte för den med svagt hjärta. Mörkrets makter härskar här även om ljuset svagt syns långt, långt borta.

Ni har blivit varnade:

Jälla, Uppsala 01:48 – 7 oktober, 1975

Mördaren spände vajern lite extra, hukade sig ned och kisade längs den vridna ytan. Den slackade lite på mitten men inte så mycket. På den här höjden skulle den enkelt kunna klippa av huvudet på en motorcyklist.
Vilket var precis vad han önskade.

Han vevade ned vajern och dolde den omsorgsfullt i den fåra han grävt i gruset. Vägen var ödslig och tom nu mitt på natten. Gula, röda och bruna blad låg spridda här och var på vägen. Hösten hade anlänt och det blåste lite kyligt från norr. Västerut kunde han svagt skymta skenet från Uppsala men här utanför bebyggelsen var det mörkt.
Han öppnade burken med godsakerna, valde omsorgsfullt ut ett rödvitt piller och lade det på tungan. Han väntade några ögonblick, njöt av vetskapen om vad som komma skulle, innan han svalde.

Det tog inte lång tid.

Hans hjärna expanderade. Ljus exploderade bakom hans stängda ögonlock och han kände energin flöda ut i sina leder. Hans fötter svävade minst en meter ovanför marken. Musik omfamnade honom som en mantel och smekte hans kropp.  Skrattet bubblade ut ur hans strupe och ekade mellan träden på sin väg upp mot den svarta skyn.

 Ikväll skulle någon dö.

Trettio minuter senare såg han äntligen lampan från motorcykeln komma ut ur träddungen borta vid ladan. Hans offer körde som vanligt alldeles för fort, speciellt nu på hösten med alla löv. Mosade man löv blev det väldigt halt. Någon hade till och med hävdat att det mesta i ett löv var vatten. Det var ju alldeles sjukt. Det kunde väl vilken idiot som helst se att det mesta i ett löv var blad och små, små grenar infällda i bladet.

 Hojen gasade på ut ur kurvan och han kände igen hjälmen. Det var han. Mannen som skulle dö idag. Mördaren lyfte upp vajern från marken och vevade upp den. En vibration kändes i hans hand när vajern spändes och han kunde förnimma ett sjungande ljud. Motorcykelns motorstackato ökade nu när fordonet närmade sig och lampan blänkte till på träden bredvid honom.

Mördaren tog ett steg tillbaka in i mörkret och väntade.

 Tiden sträcktes ut och saktade ned. Motorcykeln verkade åka långsammare och långsammare där den närmade sig. Som om mannens öde kämpade emot. Vinden minskade från en kylig il till en smeksam bris. Naturen höll andan.

Sedan hände allt på en gång.

Motorcykeln körde rakt in i vajern som fastnade under styret. Kraften välte runt fordonet som roterade bakåt, och sidledes under vajern. Gnistor sprutade från friktionen mot vägbanan samtidigt som motorn varvade upp så den tjöt. Föraren kastades av och skallen slog i marken med en häftig duns. Motorcykeln kasade framåt säkert trettio meter medan kroppen lealöst studsade, rullade och hasade innan den låg stilla. Det ryckte några gånger i armar och ben men utan styrsel eller kontroll.

Motorn hostade till några gånger innan den stannade. Det blev tyst.

 Mördaren reste sig lugnt upp och gängade upp vajerlåset med skiftnyckeln. Det var lite knepigt att få bort vajern från trädet eftersom den hade bitit sig fast i barken men till slut lossnade den. Han gjorde om processen på andra sidan vägen, lindade ihop linan och stoppade ned den i sadelväskan.

 Motorcykelns lampa lös fortfarande och sken på honom när han gick fram mot kroppen. I handen höll han skiftnyckeln i ett stadigt grepp.

Det var då sjutton att huvudet fortfarande satt kvar på kroppen. Men några välriktade slag borde göra slut på det eventuella liv som fortfarande kravlade omkring i kroppen. Han fnittrade.
”Kravlade omkring ….”
Han stannade, höjde huvudet och gapskrattade mot himlen. Så jävla kul!

Kroppen låg still på marken. Förvriden. Ena benet låg i en omöjlig vinkel och även högra armen verkade bruten. Hjälmen var sprucken vid nedslaget mot marken och blod sipprade ut genom sprickorna i plasten. Västen med emblemet verkade hel men byxorna var sönderslitna.

 Han satte sig på huk vid kroppen. Offret andades fortfarande men inte så länge till. Han lyfte på visiret som föll i två delar och blottade offrets ansikte. Ögonen var slutna och munnen öppen. Det rann blod ur örat ned längs halsen. Den tunna spretiga skäggstubben kämpade för att täcka hakan men hade misslyckats. Pojken var kanske sjutton år gammal, knappt byxmyndig.

 Mördaren drog efter andan.

Det var fel offer.

 Han höjde skiftnyckeln ändå men tvekade. Det kändes fel. Den här grabben hade han inget otalt med. Han hade bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle. Med en liknande hjälm.

Jäkla idiot. Han fick skylla sig själv.
Det riktiga offret däremot måste dö.
Snarast.

Mördaren gick bort till sin motorcykel, en tung Indian Scout, satte sig och kickade igång den. Motorn varvade upp och ekade mellan träden. Det verkade som om pojken vaknade och försökte röra sig där borta. Utan framgång. Troligtvis skulle han vara död snart ändå.
Nåja lite spill fick man räkna med. Nästa gång skulle han inte missa. Han kickade i en växel och for iväg in mot Uppsala. På ryggen grinade en dödskalle glatt mot världen.

Detta var hans värld nu.

Kategorier
Förlag Fru Joredals knarkfabrik Marknadsföring Okategoriserade

Försäljningssuccé men …

Nu har det gått två månader sedan leveransen med Fru Joredals knarkfabrik anlände och alla böckerna har snart gått åt. Trehundra böcker är fler böcker än vad jag någonsin sålt.
Succé på sätt och vis.
Men ni kommer väl ihåg målet? Nittontusen böcker …

Om jag klarar av att sälja i den här takten dvs 150 böcker i månaden lär det ta ett tag. Närmare bestämt 127 månader eller tio år och sju månader.  Men den som väntar på något gott ni vet …

Frågan är hur jag skall klara av att skala upp försäljningen. Jag behöver hjälp och kampanjer för att få ut böckerna till en bredare publik. Hur skall det gå till egentligen?

Jag har en plan:

Steg 1
Jag skall beställa en ny laddning FJK. Jag har ändrat några småsaker på omslaget så det är tydligare att boken handlar om Uppsala samt rättat några stavfel. Hittar du ändringarna ovan?
I övrigt är det samma innehåll så det får bli utgåva 2.

Steg 2
Jag kommer signa upp mig till Stjärndistribution. De levererar böcker till alla bokhandlare i Sverige. Förhoppningsvis kan jag få några inköp den vägen. I vilket fall som helst blir det enklare att leverera böckerna. De tar självklart betalt för sina tjänster men jag hoppas ändå att det blir något över.

Steg 3
Försöka få recensioner. Detta har visat sig vara svårare än jag trodde. Bokbloggar är väldigt kallsinniga till att recensera egenutgivna böcker. Tråkigt tycker jag. BTJ är en nyckelspelare här. Jag får hålla tummarna att de skriver något.

Steg 4
Marknadsför mot Pocketshop, Akademibokhandeln samt oberoende bokhandlare via utskick.

Steg 5
Regelbundna pressreleaser …

Steg 6
Bjud in läsare till att få ta del av de nya böckerna jag skriver; Kapten Karlssons Bordell samt Magin och Döden.

Jag känner mig väldigt splittrad dock. Jag skriver på KKB och MoD samtidigt men känner att jag inte förmår fokusera. Det blir kaos i huvudet och jag blir deprimerad. Det är tungt att dra hela lasset själv, men det är väl såhär att vara indieförfattare och kämpa för att få ut sina alster. Det är en ständig uppförsbacke. Ont om pengar. Ointresse från etablerade kanaler.

Kommer jag orka?

Kategorier
bokproduktion Fru Joredals knarkfabrik

Böckerna har anlänt!

4 kartonger har nu anlänt via UPS från tryckeriet i Polen. Det är bara trehundra pocket med Fru Joredals knarkfabrik men de tar upp rätt mycket yta. Tanken svindlar. Tänk om jag hade beställt tretusen ex. Då hade jag haft fyrtio kartonger i hallen. Det hade blivit trångt att komma fram då och frun hade nog haft en hel del synpunkter…

I varje kartong finns det åttio pocket inslagna i plastfolie samt omgivna med bruna kartongstrimlor som stötskydd. Det är faktiskt väldigt väl förpackat måste jag säga. Trots skador på ytterkartongerna från transporten så hittar jag inga motsvarande skador på böckerna inuti.

Jag vecklar upp en plastfolieinpackad pocketlimpa och tar andäktigt ut den första boken. Den känns tjock och gedigen. Tydligen är papperet som använts tjockare än det papper Publit använder för sina pocket. Jag gillar detta papper bättre. Omslaget är även det tjockt och glansigt, precis som det ska vara.

Jag öppnar boken och skummar igenom några sidor. Det ser bra ut. Vissa skönhetsfel dock som jag måste korrigera i nästa upplaga, men inget som motiverar att jag slänger hela leveransen och beställer en ny laddning. Jag bläddrar mot slutet, läser lite här och där. Plötsligt stelnar jag till. Jag har hittat ett syntaxfel. Trots all jäkla korrektur under nästan ett års tid har det slunkit igenom ett fel. Säkerligen finns det flera. Jag gör en mental anteckning om att fixa det till nästa upplaga.

Nu är det dags att gå ut i världen och sälja!

Kategorier
Okategoriserade

Vad handlar egentligen den tredje sfären om?

Frågan dök upp här om dagen. Precis som i sången ”under ytan”: Vad är det som skymtar under Den Tredje Sfärens berättelse om gudarnas spel och människornas öden?

Forskarna tror sig veta att Homo Sapiens har existerat i ca 50 000 år. Men det är en pågående revidering eftersom underlaget är så begränsat. Det som gällde när jag var liten är inte sant idag. Imorgon kommer ett nytt påstående ha fått fäste och omkullkastar allt vi trott oss veta.

50 000 år är en väldigt kort tid i jämförelse med jordens ålder. Ett år är nästan ingenting. Vår skapelse har beskrivits på så många olika sätt från olika religioner och vetenskapsmän under mänsklighetens livslängd. Vilken version är den rätta? Det är en fråga som orsakar krig och lidande.

Den Tredje sfären är en annan vinkling på skapelseberättelsen, ur en fantasysynpunkt. Den som läst sin bibel kommer att känna igen många saker, men beskrivna ur en annan vinkel. Ur en Sumerisk vinkling.

Skrivkonsten, administrationen, hjulet, vagnarna, krigskonsten uppfanns av Sumererna i Mesopotamien, ett område som idag omfattar Irak, Iran, mfl länder. Det var ett segt och uppfinningsrikt folk. Redan för fyratusen år sedan uppfann de till exempel kompositbågen.
(Man tror att kompositbågen skapades 2500 Fkr i staden Mari (nuvarande Syrien)).

När vi i Sverige under senare delen av stenåldern levde i enkla hyddor omfattade sumeriska städer tiotusentals invånare med byggnader som reste sig trettio meter ovanför marken. Staden Ur var på den tiden världens största stad med 65000 invånare. (Det tog Stockholm drygt tretusen år (1670) att uppnå samma storlek).

Sumererna skrev ned berättelsen om syndafloden, skapade fantastiska dikter och dyrkade gudarna som nedstigit från himlen i sin himlafarkost. Berättelser och gestalter som plagierats av senare folk och religioner.

Men tänk om det de beskriver faktiskt var sant? Att gudarna gick på jorden en gång i tiden? Att de fysiskt skapade människan till sin avbild?
Vad skulle det få för konsekvenser?

Tänk om skapandet av människan till och med var ett misstag?

Kategorier
Den tredje sfären Förlag Fru Joredals knarkfabrik Marknadsföring

Books away!

Då var det klart! Fru Joredals knarkfabrik samt Magins Röda Band finns nu ute hos näthandlarna i sina digitala virtuella bokhyllor. Men de är inte ensamma. De bor tillsammans med tjugo miljoner andra böcker. Hur skall någon någonsin hitta dem på sina hyllor? Kommer de att förtvina och torka bort? Kommer det virtuella bläcket eroderas och texterna skrumpna ihop?

Dax för lite marknadsföring!

Undertecknad har marknadsfört programvaror till företag tidigare men detta är något helt annat. Hur hittar man överhuvudtaget sin köpare? Och dessutom till rimlig penning? Det finns säkerligen tusentals läsare som skulle kunna tänka sig att läsa mina böcker. Men hur hittar jag fram till dem i det digitala brus som ökar allt mer?

Det får bli lite trial and error. Under det närmaste året kommer jag att testa olika metoder att hitta fram. Vi får se vad som lyckas bäst…

Produktplatser

Jag har kodat ihop två produktplatser, det som populärt kallas landingpages. Tanken är att läsaren skall förmås att klicka på en länk och hamna på en av dessa. Där finns det ytterligare information och lite saker att göra såsom tävlingar eller andra aktiviteter. Kolla gärna in dem:

Den Tredje Sfären
Uppsala som Sigurd ser det

Nu gäller det att få läsaren att klicka in sig dit och kanske till och med köpa en bok eller två. Hur skall detta ske?

Facebook ads

Jag tänkte börja med att prova FaceBook ads för båda bokserierna. Har ingen aning om det kommer att fungera. Facebookflödet idag är ju så enormt. Hur skall man hinna synas bland alla inlägg?
Det skall bli spännande.

Google Ads

Google Ads skall vi väl också klämma och känna på. Traditionell sökmetodsannonsering. Men funkar den för böcker?

Jag misstänker att det kommer bli en skakig och omtumlande resa framåt.

Häng med!

Kategorier
bokproduktion Den tredje sfären Förlag Fru Joredals knarkfabrik

Att publicera sin bok

Det börjar bli dags att publicera såväl ”Fru Joredals knarkfabrik” som ”Magins Röda band”. Två böcker nästan samtidigt. Det skall bli kul!

Men det finns en hel del saker att tänka på när man skall publicera. Eftersom jag i huvudsak använder mig av Publit för små bokvolymer gäller det att veta hur själva tekniken bakom publiceringen fungerar. Eller inte…

Jag har haft en hel del diskussioner med den trevliga supporten på Publit och Bokinfo och det här är vad jag kommit fram till:

Publiceringen

När du publicerat din bok kan du inte ändra texter eller omslag. De är för evigt låsta till ditt ISBN nummer. Vill du göra ändringar: skapa ett nytt ISBN nummer och publicera på nytt.

Publicering kostar ca 300:- hos Publit samt ytterligare ca 300:- hos Bokinfo.

Överföring mellan Publit och Bokinfo

När du sparar ändringar i beskrivningarna för din bok via Publit så skapas ett exportjobb. Inom 24h kommer dina ändringar att kopieras över till Bokinfos databas. Men det finns en del skavanker:

Klassificering:

Vid överföringen till Bokinfo så sätter Bokinfo klassificeringen”Skönlitteratur allmänt” på alla böcker utom facklitteratur. För att ändra – kontakta Bokinfo och be dem ändra det till önskad klassificering. Tyvärr går det inte att göra själv via gränssnittet utan man måste be Bokinfo ändra manuellt.

Formatering på bokbeskrivning.

Vid import till bokinfo tas all ev. html formatering bort på din bokbeskrivning. Det innebär att din tjusigt inmatade text på Ad-Libris hemsida ser ut som skit. (ursäkta uttrycket). All text har ramlat ihop i en enda klump. Defintivt svårläst.
Andra återförsäljare såsom Bokus verkar behålla formateringen.

För anpassning till ÅFs hemsidor kan man därför redigera detta själv via gränssnittet i Bokinfo. Lägg till <p> för paragrafer, <br> för radbrytningar och länka med <a href=””> till externa sajter om du vill. Observera att om du ändrar något i Publit och sparar så kommer dina mödosamma korrigeringar att skrivas över. Se därför till att du sparar beskrivningarna i ett separat textdokument också.

Fältimport

Följande fält importeras från Publit till Bokinfo:

  • ISBN
  • mått (bredd/ryggbredd/höjd/vikt/sidantal)
  • genrekoder
  • titel, undertitel
  • medarbetare
  • beskrivande text
  • Serieinformation (om det finns)
  • Kollektionsinformation (om det finns)
  • Tumnaglar
  • Pris + tillgänglighet

Om man ändrar något i Publit så skrivs alltså samtliga dessa fält över i Bokinfo. Andra fält såsom keywords t.e.x. i Bokinfo berörs med andra ord inte.

Att tänka på i Bokinfo

Om man inte vill att boken skall vara synlig

  • Bocka i rutan ”förhandsinfo” som ligger under läromedel

För att få maximala träffar hos ÅF:

Redigera keywords och lägg till lämpliga sökord för din bok

Beskrivning

Se till att både ”saga” och ”katalogtext” är uppdaterade för din bok.  Katalogtexten är max 400 ord, men ”sagan” kan vara längre. Utnyttja det.

Lycka till och happy selling!

Kategorier
Okategoriserade

Våga vara kluven

Jag upptäckte tre insikter som påverkar mitt skapande för några månader sedan.  Jag förstår inte hur jag kunnat leva utan dem i 56 år.
Jag har alltid drivit olika projekt. Upptäckt Ordet, funnit Symaskinen, hittat Penseln och använt Hammaren.
Jag har nästan aldrig haft en genomtänkt plan utan snarare låtit skapelserna växa fram organiskt, steg för steg. Förfinat strukturerna där de behövs och hittat på andra utväxter. Låtit det växa fram. Det kräver en hög nivå av naivitet, kreativitet och godtrogenhet.

Vilka är då de tre insikterna?

Ett steg i taget

Det låter enkelt men är faktiskt svårt. Se på ditt projekt och ägna en liten tid varje dag åt det. Skriver du en bok, skriv några ord. Målar du en muralmålning, lägg på lite färg. Syr du en klänning, klipp till lite tyg. osv.
Om du ägnar lite tid varje dag så är du klar med projektet snabbare än du tror. Missar du en dag så är det ingen katastrof. Ta det nästa dag.

Tiotusen timmar

Vad betyder det egentligen? Jo det är insikten att du inte är riktigt bra på något förrän du engagerat ägnat minst tiotusen timmar åt hantverket. Min favorit är aspiranten i den lilla sushirestaurangen Sukiyabashi Jiro  i Tokyos tunnelbana som lagade till Tamago, en japansk omelett, varje dag i tre års tid. Det var det enda han gjorde. Laga till och presentera för sin mästare. Som ratade den. Varpå han lagade en ny omelett. Som ratades. I tre års tid.
Så en dag, efter att ha ägnat tusentals timmar på att förfina sin omelett hade han nått fulländning. Mästaren godkände hans omelett!
Nu skulle han börja laga till Sushi Su…
Det tar tid att bli bra på något, oavsett vad det än är. Det är bara att köra på!

Färdig – inte perfekt

Det här är det absolut viktigaste: Gör klart dina projekt!
Ja, jag vet. De är inte perfekta. Skit i det. Gör klart dem. Gör dem så bra du förmår just nu, men överarbeta dem inte. Perfektionism är din största fiende.
Dina projekt kommer aldrig att vara perfekta. Varför? Jo för när du avslutat ditt projekt så befinner du dig på en livsresa. Projektet är en hållplats, men den är inte målet. Det du gör idag kommer du att se ned på om fem år. ”Det saknade det och det där.” ”Det var inte moget.” O.s.v.
Strunta i det!  Projektet är en tidsbubbla, en avgjutning av ett stadium på din livsresa. Som sådant är det en unik dokumentation av din skapelseförmåga och ger dig perspektiv på din utveckling.

Klyv dig!

Det finns en konsekvens av detta resonemang. Det är att du inser att allt du skapar kommer bli bättre. Då kanske du fastnar i självkritik och inte vågar ge ut dina alster. Det är extra svårt om du är indieutgivare eftersom du måste ta tag i marknadsföring och försäljning.

Det är då du skall klyva dig!

Skapa dig en virtuell säljare. En riktig krängare eller en relationssäljare. Välj den image som du tycker passar bra för att sälja ditt alster.
Antag den identiteten.

Tänk så här: Jag är en marknadsförare som fått i uppdrag av en okänd kreatör att sälja hens alster på marknaden. Min uppgift är inte att bedöma kvaliteten på verket eftersom:

  • Det finns miljoner dåliga alster ute på marknaden som säljer väldigt bra.
  • Det finns också mästerverk som aldrig kommer att synas eftersom kreatören skäms för sitt verk.
  • Det finns ingen exakt relation mellan kvalitet och marknadsframgång.
  • En bra marknadsföringskampanj kan nå framgång oavsett kvalitet på produkten.

Hur gör jag för att på bästa sätt uppfylla mitt uppdrag?

 

Kategorier
skrivande

Våga Vara Vetgirig!

Det är många som hävdar att Sokrates var en verkligt vis man. Själv hävdade han att han var rejält okunnig om det mesta, men att han visste om det. För honom var det pudelns kärna – vetskapen om vad man inte vet, kan eller behärskar.

För mig innebär det att vara ödmjuk för kunskap samt hela tiden våga fråga. Det är inte pinsamt att vara okunnig. Det är betydligt mer pinsamt att inte erkänna det.

Varje gång jag lärt mig något nytt så blir jag glad. Om jag lär mig en ny kunskap varje dag så kommer jag efter ett år veta 365 flera saker än jag kunde förra året. Det är inte illa.

Mina två favoritböcker just nu är ”En kortfattad historik över nästan allting” samt ”Filosofins historia”. Jag läser ett kapitel på kvällen och somnar nöjd med att ha fått en glimt av nya kunskaper. Ibland sitter vetskapen kvar flera dagar. Ibland längre, kanske resten av livet?

Igår lärde jag mig att det bor sisådär 100 miljarder mikrober på min kropp. De trivs där och käkar hudflarn. Frossar i hudsekret och oljor som sipprar fram ur porerna. Vilka gulliga små väsen!  För dom är jag en planet. Hela deras värld. Coolt!
Även du är en planet. En hel värld.

Ska du bara läsa en enda bok så läs ingenting av det jag skrivit.
På fullt allvar.
Läs istället ”En kortfattad historik över nästan allting”!
Den kostar bara 57 spänn och kommer förändra ditt liv. Varje gång jag läst den blir jag lycklig. Både över ny kunskap. Men lika ofta när jag inser att Einstein på många sätt var lika glömsk som jag. Att nobelpristagare ofta hittat saker av slump. Att utveckling är nyckfull. Att meteoren som dödade dinosaurerna ligger begravd under delar av Mexico. Att syre är farligt för de flesta utom oss.

Det är rätt spännande.