Smakprov på bordellen

Kapten Karlsson Bordell har börjat sippra fram ur min hjärnas förvridna sinne. Det läcker ut tankar som fläckar datorns skärm med såväl sorgliga som lustiga händelser. Jag vet i stort vad som kommer att ske, men som vanligt kommer Sigurd och alla de andra överraska mig när jag väl börjat få upp tempot. De kommer gå sin väg, hitta på saker som jag själv aldrig skulle kunnat klura ut.
Eller?

I den första boken; Fru Joredals Knarkfabrik, lärde vi känna Sigurd, en pensionerad IT-specialist som numera drygar ut pensionen som hacker  specialiserad på ryska sajter. I bok två kommer vi tillsammans med Sigurd utforska andra öden och delar av det alternativa Uppsalas undre värld.

Jag tänkte dela med mig av den mest centrala delen i boken. Den som skapar en lång händelsekedja som kommer att ödelägga människors liv för resten av deras liv och som kommer att eka i Uppsala ett halvt sekel senare. Men tag varning! Denna text är inte för den med svagt hjärta. Mörkrets makter härskar här även om ljuset svagt syns långt, långt borta.

Ni har blivit varnade:

Jälla, Uppsala 01:48 – 7 oktober, 1975

Mördaren spände vajern lite extra, hukade sig ned och kisade längs den vridna ytan. Den slackade lite på mitten men inte så mycket. På den här höjden skulle den enkelt kunna klippa av huvudet på en motorcyklist.
Vilket var precis vad han önskade.

Han vevade ned vajern och dolde den omsorgsfullt i den fåra han grävt i gruset. Vägen var ödslig och tom nu mitt på natten. Gula, röda och bruna blad låg spridda här och var på vägen. Hösten hade anlänt och det blåste lite kyligt från norr. Västerut kunde han svagt skymta skenet från Uppsala men här utanför bebyggelsen var det mörkt.
Han öppnade burken med godsakerna, valde omsorgsfullt ut ett rödvitt piller och lade det på tungan. Han väntade några ögonblick, njöt av vetskapen om vad som komma skulle, innan han svalde.

Det tog inte lång tid.

Hans hjärna expanderade. Ljus exploderade bakom hans stängda ögonlock och han kände energin flöda ut i sina leder. Hans fötter svävade minst en meter ovanför marken. Musik omfamnade honom som en mantel och smekte hans kropp.  Skrattet bubblade ut ur hans strupe och ekade mellan träden på sin väg upp mot den svarta skyn.

 Ikväll skulle någon dö.

Trettio minuter senare såg han äntligen lampan från motorcykeln komma ut ur träddungen borta vid ladan. Hans offer körde som vanligt alldeles för fort, speciellt nu på hösten med alla löv. Mosade man löv blev det väldigt halt. Någon hade till och med hävdat att det mesta i ett löv var vatten. Det var ju alldeles sjukt. Det kunde väl vilken idiot som helst se att det mesta i ett löv var blad och små, små grenar infällda i bladet.

 Hojen gasade på ut ur kurvan och han kände igen hjälmen. Det var han. Mannen som skulle dö idag. Mördaren lyfte upp vajern från marken och vevade upp den. En vibration kändes i hans hand när vajern spändes och han kunde förnimma ett sjungande ljud. Motorcykelns motorstackato ökade nu när fordonet närmade sig och lampan blänkte till på träden bredvid honom.

Mördaren tog ett steg tillbaka in i mörkret och väntade.

 Tiden sträcktes ut och saktade ned. Motorcykeln verkade åka långsammare och långsammare där den närmade sig. Som om mannens öde kämpade emot. Vinden minskade från en kylig il till en smeksam bris. Naturen höll andan.

Sedan hände allt på en gång.

Motorcykeln körde rakt in i vajern som fastnade under styret. Kraften välte runt fordonet som roterade bakåt, och sidledes under vajern. Gnistor sprutade från friktionen mot vägbanan samtidigt som motorn varvade upp så den tjöt. Föraren kastades av och skallen slog i marken med en häftig duns. Motorcykeln kasade framåt säkert trettio meter medan kroppen lealöst studsade, rullade och hasade innan den låg stilla. Det ryckte några gånger i armar och ben men utan styrsel eller kontroll.

Motorn hostade till några gånger innan den stannade. Det blev tyst.

 Mördaren reste sig lugnt upp och gängade upp vajerlåset med skiftnyckeln. Det var lite knepigt att få bort vajern från trädet eftersom den hade bitit sig fast i barken men till slut lossnade den. Han gjorde om processen på andra sidan vägen, lindade ihop linan och stoppade ned den i sadelväskan.

 Motorcykelns lampa lös fortfarande och sken på honom när han gick fram mot kroppen. I handen höll han skiftnyckeln i ett stadigt grepp.

Det var då sjutton att huvudet fortfarande satt kvar på kroppen. Men några välriktade slag borde göra slut på det eventuella liv som fortfarande kravlade omkring i kroppen. Han fnittrade.
”Kravlade omkring ….”
Han stannade, höjde huvudet och gapskrattade mot himlen. Så jävla kul!

Kroppen låg still på marken. Förvriden. Ena benet låg i en omöjlig vinkel och även högra armen verkade bruten. Hjälmen var sprucken vid nedslaget mot marken och blod sipprade ut genom sprickorna i plasten. Västen med emblemet verkade hel men byxorna var sönderslitna.

 Han satte sig på huk vid kroppen. Offret andades fortfarande men inte så länge till. Han lyfte på visiret som föll i två delar och blottade offrets ansikte. Ögonen var slutna och munnen öppen. Det rann blod ur örat ned längs halsen. Den tunna spretiga skäggstubben kämpade för att täcka hakan men hade misslyckats. Pojken var kanske sjutton år gammal, knappt byxmyndig.

 Mördaren drog efter andan.

Det var fel offer.

 Han höjde skiftnyckeln ändå men tvekade. Det kändes fel. Den här grabben hade han inget otalt med. Han hade bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle. Med en liknande hjälm.

Jäkla idiot. Han fick skylla sig själv.
Det riktiga offret däremot måste dö.
Snarast.

Mördaren gick bort till sin motorcykel, en tung Indian Scout, satte sig och kickade igång den. Motorn varvade upp och ekade mellan träden. Det verkade som om pojken vaknade och försökte röra sig där borta. Utan framgång. Troligtvis skulle han vara död snart ändå.
Nåja lite spill fick man räkna med. Nästa gång skulle han inte missa. Han kickade i en växel och for iväg in mot Uppsala. På ryggen grinade en dödskalle glatt mot världen.

Detta var hans värld nu.

Leave a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *